Vanligast är att man har ett feederspö med så kallad ”quivertip” som är en tunnare spötopp. En quivertip finns som sagt oftast i olika känslighet och där får man laborera fram den som passar bäst vid varje fisketillfälle. Efter utkast spänner man upp linan så att man får en markerad böj i spötoppen/quivertipen och när fisken tar betet så syns det tydligt att det är hugg.

Namnet feederspö kommer från att man metar med en så kallad feeder. En feeder är en liten korg med tyngd, som finns i flera olika utföranden, denna knyts fast i tacklet för att transportera ut mäsken till fiskeplatsen och locka till sig fisk.

Feederfiske sker som regel från land med ett eller flera spön samtidigt. Det kan ske i stilla eller strömmande vatten och utrustningen anpassas därefter.

Feederspön är oftast av längre modell upp mot 10-12 fot med kastvikt på 1,5-2 lbs beroende på efter vilken art man riktar fisket. Längre spön lämpar sig inte alltid så bra i båt och feedermete från båt är vanligt bland annat på mer svåråtkomliga platser, då används oftast kortare spön för enklare hantering. Dessutom kan själva valet av spöts längd beror bland annat på hur stor sjön är och hur långa kast som krävs, en stor sjö kräver längre kast och då krävs som regel längre spön som klarar högre kastvikt.